Ett sorl stiger upp ur vimlet när kvinnorna på Junias konferensi Stenungsund tar paus. De flesta är på väg till fikabordet, men några dröjer kvar vid böckerna och tidningarna. Någon stannar upp för att samtala med en bekant.
– Det här var bättre än jag hade tänkt mig, säger Annika Gullbrandsson, 57 år från Tjörn.
Efter Junias konferens vid västkusten i mitten av maj fick Annika tänka om, hon som tidigare trott
att det skulle bli för mycket ”show” kring personerna på scenen.
– Det kändes bara äkta och rätt, säger hon. Allt har varit fantastiskt.

Personliga berättelser
Liksom sin värdinna, Christina Johnsson, 44 år, och flera andra av de kvinnor Junia talar med, har Annika känt sig berörd av alla talare, inte minst undersköterskan Lizzi Hansens personliga berättelse om att bevara hjärtat mjukt och hennes väg till förlåtelse efter en trasig barndom.
– Jag bara sitter och suger till mig, säger Christina. Det är ganska nytt för mig, allt det här med tron. Kvinnorna berättar så öppet, ärligt och igenkännande. Under den övergripande rubriken ”Guds kraft för kvinnor” rymdes både personliga erfarenheter och undervisning
i en coachande stil. Deltagarna fick bland annat lyssna till skönhetskonsult Christina Edefors, vidare Marie Arnfjell, som är ansvarig utgivare för Junia och Ester, samt Linda Bergling, pastor och rektor för Arkens bibelskola.

Viktiga möten
För Sanna Wingård, 22 år från Ljungskile, och hennes jämnåriga väninna Isabelle Hoppe betyder det mycket att kunna möta och lyssna på andra kvinnor.
– Det blir speciellt och personligt, säger Sanna. Under halva dagen agerade hon själv hjälpledare i samband med konferensens tonårsseminarier för yngre kvinnor, 13-19 år.
En av dem som följt Junia sedan start är Anette Limstrand, medarbetare på gymnasieskolan Flora Dekor i Alingsås.
– Att träffa varandra på det här sättet är så otroligt uppmuntrande, säger hon.
Det ger en möjlighet att bygga nätverk där vi kan finnas till för varandra.

Nytändning
Kyrkomusiker Ingegärd Skåring, 43 år, från Gråbo hade sällskap av dottern Sara 7 månader. När Junia når henne på telefon ett par dagar efter konferensen är
hon fortfarande upprymd.
– Jag kände mig väldigt peppad när jag kom hem. Jag har känt så länge att jag har behövt ”fylla på”, jag har ju liksom alltid barnen runt mig och under min senaste graviditet mådde jag dessutom väldigt dåligt. Ingegärd berömmer konferensens upplägg.
– Alla som talade var duktiga, och jag brukar vara kräsen. Lizzi Hansens livsberättelse tog tag i mig allra mest.
Det var första gången som Ingegärd var med. Nu är hon tänd på att gå igen.
– Vi kanske skulle kunna göra något här också i Gråbo, funderar hon.

Text och foto: Ewa Wymark